Min plan var att springa 21 km, utan att gå, på löpbandet.
Trots den sena kvällen på stan igår, antog jag utmaningen att springa 21 km. Jag ville ha känslan att ha gjort ett längre pass utan att stanna, med mig på skidresan. Valde ett väldigt lugnt tempo, hastighet 7. Några gånger kändes det som luften inte räckte till, men tog en puff av min astmaspray och då släppte det. Det är en väldigt skön känsla att komma vidare och känna att orken räcker. Funderade på vid 18 km att följa Anettes råd att ta lite i taget, men just då kändes det bra. Viste att jag skulle bli besviken om jag stannade efter det. Nu vet jag att det där med att andningen känns tung, släpper allteftersom. Sedan var det ju bara ett par km kvar att springa och sista km låg jag på tempo 7,30. Sög bara i mig apelsinsaften från apelsinklyftorna, bra råd från Anette och likaså tänkte jag på Nils van der Poel, som såg till att belöna sig själv för att motivera sin träning. Min belöning var ”Street food market” med miniölmässan.
Foto på dekor i taket med paraplyer och massor med människor mellan ölstånden.
